Alpacka eller lama? De viktigaste skillnaderna

Snabb jämförelse

Har du bråttom hittar du de viktigaste punkterna i tabellen. Under den går jag igenom var och en.

Öronen avslöjar det direkt

Det tydligaste kännetecknet sitter på huvudet. Alpackans öron är korta, raka och spetsiga, nästan som små spjut. Lamans öron är längre och böjer sig inåt, därför hör man ofta bananer som jämförelse. Om du bara ska komma ihåg en sak, så är det den här: korta raka öron betyder alpacka, långa böjda öron betyder lama. (Britannica; Rutgers NJAES)

Storlek och vikt

Laman är den största tama kameldjursarten från Sydamerika. Den väger 130 till 270 kg och mäter 100 till 115 cm i mankhöjd, med huvudet upprest når den upp till ungefär 1,80 m. En alpacka är med 48 till 90 kg och runt 90 cm i mankhöjd betydligt mindre. Står de bredvid varandra behöver du inte ens titta på öronen för att skilja dem åt. (Animal Diversity Web; Rutgers NJAES)

När det gäller livslängd ligger de nära varandra. Alpackor blir oftast 15 till 20 år, det äldsta dokumenterade djuret blev 28. Lamor blir 15 till 25 år, några över 30. (Wikipedia)

Vad man håller dem till

Här skiljer sig vägarna tydligast. Alpackan är ett fiberdjur. Genom årtusenden av avel saknar den nästan helt de grova täckhåren. Fibern ligger i genomsnitt på runt 22 µm och är fin nog att bäras direkt mot huden. Laman har däremot alltid varit packdjur och vaktdjur. Dess fäll har förutom den fina underullen grova stickelhår på 35 till 60 µm och blir oftare mattor, rep eller filt. (Rappersberger 2018)

Som packdjur bär en lama ungefär en fjärdedel till en tredjedel av sin kroppsvikt 8 till 13 km om dagen. Som skydd för flocken är den förvånansvärt bra. En ensam kastrerad hane eller ett obetäckt sto ställer sig vid fara mellan flocken och inkräktaren, slår larm och går mot hotet. Mot prärievargar, rävar och lösspringande hundar fungerar det pålitligt. Mot björnar eller en hel flock vargar gör det inte det. (Wikipedia ”Guard llama”; Iowa State Extension)

Mer om själva fibern, alltså finhet, huacaya mot suri och varför alpackaull anses vara hypoallergen, finns i artikeln Alpackaull: därför är fibern så speciell.

Temperamentet och det där med spottandet

Båda arterna är flyktdjur som vill ha avstånd, inga födda gosedjur. Alpackor räknas som skyggare och mildare, lamor som självsäkrare och nyfiknare. Det gör också laman till det bättre vaktdjuret. Den som närmar sig gör det helst lugnt och från sidan, utan mycket ögonkontakt och aldrig rakt bakifrån. (discover-bavaria; alpacainfo)

Och det berömda spottandet? Det sker framför allt mellan djuren, för att reda ut rangordningen eller vid bråk om maten. Människor träffas sällan, och oftast bara om man tränger sig på. Innan dess kommer nästan alltid en varning: bakåtstrukna öron och nosen uppsträckt. Den som läser det förblir torr. (Animal Diversity Web)

De rätta fackorden

Inom aveln har djuren egna namn, som oftast kommer från spanskan. Ett handjur kallas macho, ett hondjur hembra. En kastrerad hane är en valack, ett sto som ännu inte betäckts en maiden. Ungen kallas cria, spanska för spädbarn. (Alpacas of Montana)

Kan man korsa alpacka och lama?

Ja, det går. Alla kameldjur från Sydamerika, alltså alpacka, lama, vikunja och guanaco, har 74 kromosomer och kan korsas med varandra. Korsningen mellan lamahingst och alpackasto kallas huarizo (även llapaca), och djuren i första generationen är fertila. I seriös fiberavel spelar det dock knappt någon roll. Den som vill ha fin ull håller sig till renrasig alpacka. (Wikipedia ”Huarizo”)

Myterna under lupp

Kring få djur finns det så många halvsanningar. Här rättas fyra av dem till:

• ”De spottar ju hela tiden.” Nej, nästan bara på varandra. På människor händer det bara om man tränger sig på.
• ”Alpackor är aggressiva.” Tvärtom. De undviker konfrontation och är mildare än lamor.
• ”De luktar illa.” Knappast. Fällen innehåller inget lanolin, luktar därför lite och är snäll mot huden.
• ”Alpackor är bra simmare.” Inte direkt. Våt fäll blir snabbt tung, och några bra simmare är de inte. (Britannica)

Till sist en siffra till nästa vadslagning: den dyraste alpackan genom tiderna, hingsten ”Snowmass Matrix”, bytte ägare 2010 för 675 000 US-dollar. (Guinness World Records)