Hålla alpackor: guiden för nybörjare

Aldrig ensam: minst tre djur

Det här är den viktigaste punkten, och den går inte att förhandla om. Alpackor är flockdjur. Ett djur som går ensamt blir isolerat, stressat och sjukt. Att hålla en alpacka ensam är inte tillåtet enligt tysk djurskyddslag. Två djur är det absoluta minimum, men minst tre rekommenderas, så att flocken fungerar även när ett djur faller bort eller säljs. (Alpaca UK; UC ANR)

Hur mycket plats behöver du?

I Tyskland sätter BMEL:s minimikrav (BMEL är Tysklands jordbruksministerium) ramarna. För de två första djuren behöver du minst 1000 m² bete, och för varje ytterligare djur 100 m² till. Ligghallen ska ge minst 4 m² för två djur, 1 m² mer per ytterligare djur, med en takhöjd på minst 2 m. Det är nedre gränser. Mer yta är alltid bättre, inte minst för att mätta djur med valmöjligheter inte ens börjar nafsa på giftiga växter. (BMEL-utlåtande)

När det gäller stängslet räcker det med lite för djurens egen del. Alpackor utmanar sällan stängsel, en höjd runt 1,20 m räcker. Taggtråd är uteslutet. Viktigare än höjden är ofta vad som kan komma in utifrån, till exempel lösspringande hundar. Ligghallen behöver inte vara uppvärmd, men torr och vindskyddad, eftersom en genomblöt fäll förlorar sin isolerande förmåga. (UC ANR; Penn State)

Vad som hör hemma på matsedeln

Här gör nybörjare flest misstag, oftast av välmenande omtanke. Alpackor är växtätare och lever på grovfoder: gräs och hö. Per dag äter de ungefär 1 till 2 procent av sin kroppsvikt i torrsubstans, en alpacka alltså grovt räknat 1 till 2 kg hö. Matsmältningen är byggd för mager, fiberrik kost och får ut mer av den än ett får eller en ko. (NRC 2007; RMLA)

Just därför är för mycket kraftfoder farligt. Foder rikt på stärkelse och socker kan göra den första magavdelningen sur, en så kallad C1-acidos, särskilt vid ett plötsligt foderbyte. Kraftfoder alltså bara i små mängder och med långsam tillvänjning. Färskt vatten måste alltid finnas, en alpacka dricker runt 4 till 6 liter om dagen. (Tierärztliche Praxis, Thieme 2017; Veterian Key)

Ett ord om vikten: övervikt är ett av de vanligaste hälsoproblemen hos alpackor i djurhållning, och den täta fällen döljer den. I stället för att bedöma med ögonmått känner man efter hullet för hand med body condition score (skala 1 till 5, målet är 3). Att en gång i månaden känna över rygg och länd räcker för att upptäcka förändringar tidigt. (Penn State Extension; Merck Vet Manual)

Mineraler: D-vitamin och selen

Två saker är särskilt viktiga på våra breddgrader. På vintern räcker UV-ljuset inte för att djuren själva ska bilda tillräckligt med D-vitamin. Framför allt unga djur behöver ett tillskott från oktober till mars, annars hotar rakit. D-vitamin måste dock doseras exakt, eftersom en överdos är dödlig. Dessutom räknas Tyskland som selenfattigt, så tillskott av E-vitamin och selen går knappast att undvika. Prata helst om båda med den veterinär som har hand om besättningen. (Camelid Veterinary Services; AZVD)

Rutinskötsel över året

Fyra moment styr skötselkalendern. En gång om året, på våren, klipps djuren. Det handlar inte om utseende utan om skydd mot värme: kameldjur tål värme och kvavt väder dåligt, och fällen hinner växa ut igen till vintern. Klorna klipps två till tre gånger om året beroende på underlaget. Tänderna bör kontrolleras, i en studie hade 82 procent av de undersökta alpackorna minst ett tandfynd, och eftersom djuren knappt visar smärta går det ofta obemärkt förbi. Hos hingstar tillkommer de vassa kamptänderna, som regelbundet kortas. (UC ANR; Proost et al. 2020)

Ha koll på hälsan

Det vanligaste hälsoproblemet är mag-tarmparasiter. I stället för att avmaska hela flocken schablonmässigt efter kalendern, vilket bara främjar resistens, arbetar man i dag riktat. Två verktyg hjälper till: en träckprovsanalys minst två gånger om året (vår och höst) och FAMACHA-metoden. Där läser man av blodbristen direkt på färgen på bindhinnan innanför det nedre ögonlocket, på en skala från 1 (djupröd, frisk) till 5 (vit, svårt anemisk). Bara de djur som verkligen behöver det avmaskas. (Tiergesundheitsdienst Burgenland; Veterian Key)

Vaccinering sker i regel mot klostridier (typ C och D) och stelkramp. En sak som förvånar många: i Tyskland finns inget läkemedel och inget vaccin som är godkänt specifikt för kameldjur från Sydamerika, så veterinären måste använda preparat från human- eller annan veterinärmedicin. Desto viktigare är en veterinär med erfarenhet av kameldjur. (Merck Vet Manual; AZVD)

Ett eget kapitel är giftiga växter i hagen och i grannens trädgård. Vilka växter som är farliga för alpackor och varför vissa till och med blir giftigare när de torkas i hö kan du läsa i artikeln Giftiga växter för alpackor.

Vad som gäller juridiskt

Tre saker bör du känna till innan du skaffar ditt första djur. För det första: djurhållningen ska anmälas, och du måste föra ett Bestandsregister (besättningsregister), vilket regleras i § 45 Viehverkehrsverordnung (den tyska förordningen om handel med och förflyttning av lantbruksdjur). Någon enhetlig märkningsplikt för hela landet (till exempel med öronmärke) finns inte, men mikrochip rekommenderas. För det andra ansvarar du enligt § 833 BGB (tyska civillagen) som djurhållare i princip för skador som dina djur orsakar, och det oberoende av om du själv har gjort fel. En passande ansvarsförsäkring för djurägare hör därför till. För det tredje, om du senare erbjuder vandringar eller besök mot betalning: så snart pengar är inblandade räknas det som näringsverksamhet, och en privat ansvarsförsäkring räcker inte längre. (ViehVerkV; § 833 BGB)

Det första steget

När du har mark, stängsel, ligghall och en veterinär med erfarenhet av kameldjur står inget i vägen för starten. Köp om möjligt djuren från samma flock, låt chipmärka dem och ta dig tid att lära känna dem innan vardagen börjar. Resten lär du dig tillsammans med flocken.