Vaktlamor: så skyddar lamor får- och getflockar mot rovdjur

Vad studien från Iowa State visar

Den viktigaste datakällan i ämnet kommer från Iowa State University. I en enkät från år 1990 bedömde 80 procent av djurhållarna sina vaktlamor som effektiva. Ännu mer talande är det andra värdet: de genomsnittliga förlusterna till rovdjur sjönk hos de tillfrågade gårdarna från 22 till 8 procent. Det är ingen enstaka anekdot, utan en bred undersökning bland praktiker som faktiskt arbetar med vaktlamor.

Anmärkningsvärt är att det är ett enda, oansenligt djur som gör skillnaden. Inget extra stängsel, ingen nattvakt, ingen teknik, bara en lama som står i samma hage som fåren eller getterna och följer sina naturliga instinkter där.

Hur pålitligt är skyddet egentligen?

I litteraturen om vaktlamor delas effekten upp ännu mer i detalj, i tre grupper av djur.

För den stora majoriteten av djuren lönar sig alltså insatsen. En liten rest av lamorna duger inte som vakter, så är det med alla djur som har egen personlighet, och det går knappast att förutsäga säkert i förväg.

Mot vilka vaktlamor hjälper, och mot vilka inte

Vaktlamor är specialister, inget universalvapen. De är effektiva framför allt mot hunddjur, alltså prärievargar, rävar och lösspringande hundar. Det täcker en stor del av de verkliga angreppen på flockar av småboskap. Mot stora rovdjur som björnar eller pumor är vaktlamor däremot verkningslösa, och likaså mot hela flockar. En ensam lama, hur modig den än är, har ingen chans mot flera samordnade angripare eller ett betydligt större rovdjur.

I praktiken betyder det: den som vet att problemet i den egna regionen främst är rävar, lösspringande hundar eller, i Nordamerika, prärievargar får med en vaktlama ett stabilt och billigt skydd. Där större rovdjur rör sig behövs kompletterande åtgärder, då räcker inte en lama ensam.

Så försvarar en lama flocken

Närmar sig en inkräktare reagerar en bra vaktlama i en bestämd ordning. Först kommer ett gällt larmläte, som ofta jämförs med ett rostigt gångjärn och hörs långt över hagen. Sedan springer djuret rakt mot hotet i stället för att fly, och använder sparkar, bett eller riktat spottande. Till sist ställer den sig mellan inkräktaren och flocken och håller den positionen tills faran är över. Det är inget inlärt trick, utan ett uttryck för lamornas naturliga revir- och flockbeteende.

Det ovanliga är framför allt åt vilket håll laman reagerar. Får och getter är flyktdjur, de springer åt alla håll vid fara. En lama springer i stället mot hotet. Just den skillnaden i beteende gör den till en vakt och inte bara till en medlöpare i flocken.

Ett djur, kastrerat: rätt upplägg

När man väljer djur är det detaljerna som avgör om det lyckas eller inte. Bäst fungerar en enda lama per flock. Sätter man in flera handjur samtidigt knyter de an till varandra i stället för till fåren eller getterna, och skyddseffekten går nästan helt förlorad.

Två upplägg har visat sig fungera: en kastrerad hane, alltså en valack, från ungefär två års ålder, eller ett sto som ännu inte betäckts, en maiden. Okastrerade hingstar anses däremot farliga. De försöker betäcka tackor och kan skada dem. Därför måste en blivande vaktlama kastreras redan månader innan den sätts in, så att parningsintresset verkligen försvinner och inte bara trycks undan på ytan. Nyare iakttagelser tyder för övrigt på att obetäckta hondjur kan vara de bästa vakterna, men det är ännu inte slutgiltigt belagt.

Mer om fackord som valack, maiden och hingst, och om hur lama och alpacka i övrigt skiljer sig åt, står i artikeln Alpacka eller lama? De viktigaste skillnaderna.

Lama eller boskapsvaktande hund?

Den boskapsvaktande hunden är det etablerade alternativet, och en direkt jämförelse visar var vaktlamans gränser går. I en studie av Saitone med kolleger från år 2020 minskade fem boskapsvaktande hundar förlusterna tydligt på en gård med 500 får. Ekonomiskt lönade det sig ändå inte: räknat över sju år översteg kostnaderna nyttan med 13 413 US-dollar. Hundarnas stora fördel är dock att de kan användas mot fler hot. De verkar även mot björnar och pumor, där laman är maktlös.

I Centraleuropa är det fortfarande nytt att använda lamor som flockskydd. I Österreich används till exempel lamor, mer sällan alpackor, som komplement till stängsel och boskapsvaktande hundar för att skydda får och fjäderfä. Storleken och vaksamheten håller redan många rovdjur på avstånd. Tillförlitliga långtidsdata för det tyskspråkiga området finns dock knappt ännu, och arbetet följs för närvarande vetenskapligt.

Förresten: laman som packdjur

Vakttjänsten är inte det enda jobb en lama gör. Traditionellt är den också Andernas packdjur och bär ungefär 25 till 30 procent av sin kroppsvikt 8 till 13 kilometer om dagen. Vaktdjur och packdjur utesluter inte varandra, båda är roller som lamans tåliga, självsäkra natur passar bra för.